Som en jävla fågelholk
Man har laddat upp med bra argument. Tänkt igenom dem noga. Formulerat sig i sitt huvud, kanske i två utkast i bloggen, lagt upp ett inlägg och inväntat respons. En diskussion. En debatt.
Så får man till svar:
Så får man till svar:
Och så sitter man där som en jävla fågelholk. Man har fått ett svar som är så dumt så att man inte ens vet var man ska börja. Det är totalt bortkastat att ens försöka.
Så man glor. Och man skrattar. Lite chockartat, eftersom människorna i min värld kan tillgodogöra sig innehållet i en vanlig tidningsartikel och argumenterande text på mindre än 250 ord utan några som helst problem. Stirrar på skärmen. Skickar länken till inlägget till några stycken på MSN. Skakar på huvudet.
Får denna länk till svar av min bror. Skakar misstroget på huvudet igen, och ger upp. Helt enkelt.
(Det här är mitt hundrade inlägg på den här bloggen förresten! Tråkigt nog slösat på de som inte förstår bättre, men det finns mer och bättre att hämta härifrån.)
Så man glor. Och man skrattar. Lite chockartat, eftersom människorna i min värld kan tillgodogöra sig innehållet i en vanlig tidningsartikel och argumenterande text på mindre än 250 ord utan några som helst problem. Stirrar på skärmen. Skickar länken till inlägget till några stycken på MSN. Skakar på huvudet.
Får denna länk till svar av min bror. Skakar misstroget på huvudet igen, och ger upp. Helt enkelt.
(Det här är mitt hundrade inlägg på den här bloggen förresten! Tråkigt nog slösat på de som inte förstår bättre, men det finns mer och bättre att hämta härifrån.)
Kommentarer
Trackback
