Jag är så arg men för trött för att hitta fokus. Jag vill skriva hundra smarta och arga inlägg men jag hittar inte den röda tråden. Jag skriver och skriver och jag läser och inser att jag låter precis som de allra dummaste och argaste bloggarna, de som är arga bara för att vara arga. Utmattningssymptom hos en skribent - att inte veta vad fan man vill ha sagt.

Men pudelns kärna och brännpunkten och den röda tråden:

Jag är less på all jävla präktighet. Jag är less på alla som visar upp oklanderliga garderober, skriver om oklanderliga och felfria pojkvänner, om fantastiska fikor med alla femton bästa vänner, om sängar bäddade i bästa Martha Stewart-andra och hyllor som dignar av designklassiker. Som predikar att alla människor är lika mycket värda men håller fingrarna i kors och egentligen tycker att de är moraliskt överlägsna alla andra.

Ni är så satans tråkiga allihopa! Måste jag läsa om en enda jävla vardagslyxande fruktsalladsjävel så tror jag att jag de facto dör av tråkighet.

Människor som aldrig någonsin krackelerar, som aldrig någonsin visar upp någonting annat än en släktstruken cafe latte-yta, som bara ler lagom mycket i den flottiga spegeln när ni knäpper den dagliga outfit(GINA TRICOT)-bilden  - ni är så jävla tråkiga.

Och Stina-Lee, dina hundar är FULA. De kan de naturligtvis inte själva hjälpa, men satan vad fula de är! JAG ÄR BARA ÄRLIG LUFTEN ÄR FRI LUFTEN ÄR FRI LUFTEN ÄR FRI!