Jag förstår inte hur det blir så här. Varje gång jag har städat så tänker jag att nu jävlar, nu är det så fint att jag tamejfan skulle kunna tänka mig att bjuda in hela bekantskapskretsen att käka finmiddag direkt på mitt vardagsrumsgolv. Så här borde det alltid vara! Rent porslin i skåpen, alla pantflaskor pantade, alla kläder antingen i garderoben eller i tvättsäckarna, sängen nybäddad och kylen utrensad.

Sen börjar det. Oftast med något så harmlöst som ett vattenglas vid sängen som man av naturliga skäl inte orkar gå iväg med när man ligger i sängen och just har druckit upp. Eller en frånsprungen gröttallrik på morgonen, när man har bråttom. Ett par skitiga trosor eller kalsonger man slängt av sig i badrummet på väg in i duschen.

Och helt plötsligt så sitter man i ett jävla bombnedslag igen, och konstaterar att man helt enkelt inte förstår hur det blir så här.