M har en förmåga att hitta på de mest udda komplimanger. Vi ligger på soffan och har just satt i oss brieost och salami och slöglott på TV, när följande dialog utspelar sig:

M: Du är min lilla pingvinstjärt.

Jag (svullen efter allt svullande): Meh, schysst. Vad ska jag tolka det som?

M: Men jag sa inte att du HAR en pingvinstjärt!

Jag: Nähä, men vad menar du då?

M: Att du är min lilla pingvinstjärt.

Jag: Det är ju fortfarande ingen vidare komplimang, hörru.

M: Men pingviner är ju söta?

Jag: Ja, men pingvinstjärt?

M: Du kallar ju mig för lilla grisen. Är det schysst då?

Jag: Ja, för du är söt som en liten gris. Är pingvinstjärtar söta eller?

M: Neh, men förlåt då. Du är väl min lilla pingvin då.