På sistone har jag haft en stor lust att bara skrika ut allt jag tänker och tycker och känner men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Det känns som att jag har tappat mitt sätt att uttrycka mig, tappat mitt språk. Det som är genuint jag i mitt sätt att skriva. Det är tråkigt för jag har större lust än på typ fyra-fem år att skriva, jag vet bara inte riktigt vad jag vill ha sagt, hur jag vill ha det sagt.

Jag kollade in mitt ex på ett community igår förresten. Han var likadan fast annorlunda. Det är så konstigt med människor.