De här skorna har jag fingrat på hela våren. Tänkt att de är himla fina, men säkert en mardröm att gå i. Och att skor som är fina men en mardröm att gå i inte är värda 400 spänn. För det är rätt så mycket pengar om man är Lucy.

Men så gick jag in på Monki här om dagen. Rea-skyltar överallt. En ensam trettiosjua bredvid en tom skokartong. 75% rea. 100 kronor! Himlarns! Framme vid kassan hittar de inte makan, tills de förstår att det är skyltexet som sitter på väggen med en stor klisterlapp framtill.

Så försiktigt de bara kan försöker de att få bort lappen utan att förstöra lacken, men den repas. Inte mycket - jag hade inte ens tänkt klaga, eftersom jag vet med mig att jag är klumpig och kommer lyckas repa dem förr eller senare i alla fall - men de ber tusen gånger om ursäkt, och erbjuder mig att köpa den för 75 spänn.

Det var en rätt bra deal. Så nu knallar jag omkring här hemma i lägenheten och känner mig som en riktig amazon. Jag ser världen med nya ögon, ur en jättes perspektiv.

...ja, tills M hoppar fram bakom nåt hörn och konstaterar att han ändå är typ tre decimeter längre än mig. Nåja.