På sistone har jag haft en stor lust att bara skrika ut allt jag tänker och tycker och känner men jag vet inte hur jag ska formulera mig. Det känns som att jag har tappat mitt sätt att uttrycka mig, tappat mitt språk. Det som är genuint jag i mitt sätt att skriva. Det är tråkigt för jag har större lust än på typ fyra-fem år att skriva, jag vet bara inte riktigt vad jag vill ha sagt, hur jag vill ha det sagt.

Jag kollade in mitt ex på ett community igår förresten. Han var likadan fast annorlunda. Det är så konstigt med människor.

Jag jobbar på en krönika till den här tävlingen. Mest för att ha någonting att göra. Så uttråkad är jag nämligen.

Bara slutklämmen som saknas. Att det ska vara så svårt, det där med slutklämmar.

Jag och brodern kommer på nya idéer till Blondinbellas idébok:

Rickard säger:
(OBS från Kissies blogg) "Bloggfajten, NU J*VLAR!!!! Ni j*vla idioter sitter och går på hennes skitsnack om hur gullig och oskyldig hon är, men vet ni vad era j***?! HON LJUGER!"

Lucy säger:
hahaha

Rickard säger:
"men vet ni vad era j***?!"

Rickard säger:
jävl?

Rickard säger:
jung?

Rickard säger:
japp?

Lucy säger:
juda

Rickard säger:
jag förstår inte vad hon menar

Rickard säger:
jura?

Lucy säger:
juni?

Rickard säger:
hon kanske stavade fel på hjon?

Lucy säger:
jag vill se kissie och fanny i en celebrity death match

Lucy säger:
eller för all del, det behöver inte vara i lera

Lucy säger:
de kan sätta upp en ring på stureplan och låta dem fajtas

Lucy säger:
löshår och stringtrosor kommer flyga!

Rickard säger:
dom kan få köra tag-team cage-fight med blondinbella och stina också

Lucy säger:
blondinbella kan vara värd annars

Nej, inte fan ska man få vara lycklig inte. Man ska inte få glädjas över de små sakerna i livet, som att man hittat igen sina jävla apoteksrecept och inte behöver ringa pinsamma samtal eller åka ner till stan för att få ut sin medicin. No, no, no, no, no, no.

Då ska man på något jävla mirakulöst sätt lyckas blockera sin bankdosa så att man inte kan komma in på sin internetbank och kolla hur mycket pengar man har på kontot. Allt för att man ska behöva åka ner till stan trots allt.

Man kanske skulle börja med blot och djävulsdyrkan eller nåt.

Nu ska jag tala om för er vad riktig och fullkomligt objektivt sann lycka är:


Annars är svaret på livet, universum och allting 42. Så nu slipper ni fundera.

Jag är så arg men för trött för att hitta fokus. Jag vill skriva hundra smarta och arga inlägg men jag hittar inte den röda tråden. Jag skriver och skriver och jag läser och inser att jag låter precis som de allra dummaste och argaste bloggarna, de som är arga bara för att vara arga. Utmattningssymptom hos en skribent - att inte veta vad fan man vill ha sagt.

Men pudelns kärna och brännpunkten och den röda tråden:

Jag är less på all jävla präktighet. Jag är less på alla som visar upp oklanderliga garderober, skriver om oklanderliga och felfria pojkvänner, om fantastiska fikor med alla femton bästa vänner, om sängar bäddade i bästa Martha Stewart-andra och hyllor som dignar av designklassiker. Som predikar att alla människor är lika mycket värda men håller fingrarna i kors och egentligen tycker att de är moraliskt överlägsna alla andra.

Ni är så satans tråkiga allihopa! Måste jag läsa om en enda jävla vardagslyxande fruktsalladsjävel så tror jag att jag de facto dör av tråkighet.

Människor som aldrig någonsin krackelerar, som aldrig någonsin visar upp någonting annat än en släktstruken cafe latte-yta, som bara ler lagom mycket i den flottiga spegeln när ni knäpper den dagliga outfit(GINA TRICOT)-bilden  - ni är så jävla tråkiga.

Och Stina-Lee, dina hundar är FULA. De kan de naturligtvis inte själva hjälpa, men satan vad fula de är! JAG ÄR BARA ÄRLIG LUFTEN ÄR FRI LUFTEN ÄR FRI LUFTEN ÄR FRI!

Nepp, inga som helst bilder överhuvudtaget blev det igår. Jag drack för mycket vin och hade för trevligt för att springa omkring och fota mina stackars gäster i olika stadier av fylla.

Inte blev det några bilder idag heller, när jag och M följde med Ms bror med familj till Ulva Kvarn och Himlas lagerbutik, trots söt bebis och bildsköna miljöer.

Nu sitter jag och käkar grandiosapizza och dricker burkcola. Jag satsar på tjock-OS 2012 och rivstartar idag, när M mobbar mig och sticker iväg på festligheter. Mmm, godis!

Jag har köpt ett par shorts idag. Förlåt Gud. Men de var så fina!

Nu ska jag däremot hoppa in i duschen och duscha kalltkalltkallt för det är sinnessjukt jävla jättevarmt här i Uppis idag, och jag har släpat tunga klirrande kassar från Systembolaget. Och grillgrejer. Det blir nämligen grillfest här hemma idag!

Bilder kommer säkerligen. Nu ska mina svettiga skavsårsfötter baddas!

M ligger i soffan och glor på fotboll. Jag sitter framför datorn och är mitt förträffligt gulliga jag.

Kommentatorn på teven säger:  "han slår bollen väldigt... rutinerat heter det va?"

Jag: Haha, sitter han och slår i ordlistan eller?

M: Du förstår dig inte på fotboll.

Jag: Meh! Det har väl ingenting med fotboll att göra? Det har ju med att han är kass på ordkunskap att göra.

M: Äh, du ska alltid komma med en massa dumma kommentarer om folk på TV.

Jag: Ja, det är sån jag är!

M: ...jo.

Jag: Och du ska tycka att det är skitgulligt! Annars får du inga cigg när jag går iväg och handlar.

M: Jag tycker att du är skitgullig, okej?

Kommentatorn: Det blir fyra minuters tilläggstid på grund av eh... tillmälet... tillbudet... ja.

Idag har jag tråkigt. Det är ganska tråkigt, faktiskt.

Trött är jag också. Och städa borde jag göra. Crap.

Jag förstår inte hur det blir så här. Varje gång jag har städat så tänker jag att nu jävlar, nu är det så fint att jag tamejfan skulle kunna tänka mig att bjuda in hela bekantskapskretsen att käka finmiddag direkt på mitt vardagsrumsgolv. Så här borde det alltid vara! Rent porslin i skåpen, alla pantflaskor pantade, alla kläder antingen i garderoben eller i tvättsäckarna, sängen nybäddad och kylen utrensad.

Sen börjar det. Oftast med något så harmlöst som ett vattenglas vid sängen som man av naturliga skäl inte orkar gå iväg med när man ligger i sängen och just har druckit upp. Eller en frånsprungen gröttallrik på morgonen, när man har bråttom. Ett par skitiga trosor eller kalsonger man slängt av sig i badrummet på väg in i duschen.

Och helt plötsligt så sitter man i ett jävla bombnedslag igen, och konstaterar att man helt enkelt inte förstår hur det blir så här.

Idag är det mors dag. Jag skickar en imaginär blomsterbukett till mamsen, och en astral kram.

Nu ska jag däremot få tummen ur röven och städa lite grann så att det är fint och trevligt när Andrea snubblar in nån gång vid sex.

Efter att ha slöglott på ESC halva kvällen och torterat mig igenom all skitmusik och skval som deltar i tävlingen så är det jävligt skönt att köra in "Let It Be... Naked" av Beatles i datorn och lyssna på lite gammal hederlig jävla skitbra musik.

Jag känner mig gladare än på länge, trots att dagen till största del har bestått i att ligga på soffan och må förjävligt. Jag orkar umgås med mina vänner, jag orkar vara en snäll och rolig flickvän istället för en som bara grinar och bråkar. Jag orkar dansa och sjunga hela natten. Jag orkar skriva igen. Och jag orkar lyssna aktivt på musik.

Det är jävligt stora framsteg. Det finns ljus i tunneln. Och om mindre än en månad sitter jag på altanen i stugan och spelar gitarr tills fingrarna blöder, det tror jag på.

"Do you have a problem?"

Hon spänner ögonen i mig, och jag tänker ja, I have a fucking problem. Du och din störiga kompis står och armbågar mig i ryggen när jag försöker dansa och jag fattar att du tycker att ni är asheta och äger hela dansgolvet, men vi fula miffon måste också få plats här, din jävla subba.

Men så kan man ju inte säga. Så jag rynkar på pannan och ser konfunderad ut och svarar "Err, nooo...?" innan jag vänder mig om och fortsätter dansa.

Det är vad jag kallar en snappy comeback.

Efter lite rage över dålig journalistik och vilseledande artiklar så tänkte jag visa upp en bild på vår nya soffa. Snodd från IKEA och allt:

Mje, det gick ju så där med bloggandet även igår. Och jag har egentligen ingenting att skylla på. Men jag kan uppdatera er på läget:

- Läkarbesöket gick bra, nu ska det bara bråkas med försäkringskassan och sånt. Yay!

- Jag har sinnessjukt ont i min fot eftersom jag lyckades välta Ms elgitarr rakt över den i förrgår. Kan stundtals inte ens stödja på den! Tror att det är en spricka i lilltån, så det är bara att härda och hålla foten i högläge...

- Jag och M hittade på någon slags kassler- och paprikagratängsaktigt till middag igår. Gott, men kan förbättras yttligare.

- Imorgon ska vi köpa ny soffa! Det blir en Klippan med tillhörande puff. Lär dock bli en hektisk dag då vi ska försöka få hit Myrorna att hämta vårt åbäke och snubbarna ute på IKEA att komma med nya soffan imorgon eftermiddag. Kan bli... Intressant.

- Jag är så kär i Super Mario Galaxy så det finns inte! Alltså, världarna! De är fantastiska! De är helt sinnessjuka! Alltså Playstation och Xbox kan dra hell, jag skiter i om de har bättre grafik, för Nintendo är fan äkta spelglädje. Loves it!

Nåväl. Vi kan fortsätta hoppas på bättre bloggtider! Dock ska jag väl inte lova för mycket eftersom det lär bli en del flängande under morgondagen... Å andra sidan så har jag ju en del högst intressanta bilder från i måndags som väntar på att bli upplagda!

Ber om ursäkt för den bloggtorka som har rått här på bloggen, har varit lite upptagen med andra grejer. Träffa vänner man träffar alltför sällan, bjuda svärmor på middag och umgås med den lediga pojkvännen.

Idag finns det däremot lite mer tid, så jag hoppas på att kunna visa upp lite bilder från de senaste dagarna och peta in ett inlägg eller två mellan rundorna till tvättstugan. Nu blir det återbesök hos läkaren däremot! Höres lite senare.

Uhhh. Kämpar på tappert här hemma! Snart dammtorkat varenda pinal i lägenheten och placerat allt på sin rätta plats. Därefter väntar dammsugning och golvtorkning. Och den fruktade toalettstädningen...

Min gitarr var bisarrt dammig där den stod i sitt hörn. Så kan jag inte ha det mer! Klart att min kära Peggy ska spelas mer på. Beställa hem "The Definitive Paul Simon Songbook" kanske?

Igår bloggades det inte så vidare värst får jag medge. Detta berodde dels på den smått heroiska strapats jag och M begav oss ut på för att storhandla på ICA Kvantum, och dels på att Super Mario Galaxy till vårt Nintendo Wii på något märkligt vänster följde med oss hem från ovan nämnda strapats. Jag var alltså alldeles för upptagen med att käka popcorn och skrika åt TV:n för att hinna med att skriva något!

Idag får vi hoppas att det blir lite bättre med bloggandet, men jag vågar tyvärr inte utlova något. Lägenheten håller på att städas och sedan nalkas go-middan i form av oxfilé (som skänktes till oss under gårdagens äventyr av en god fé i form av Ms mor) och pommes frites med rödvinssås. Därefter blir det nog tyvärr väldigt mycket TV-spel. Sorry!

Nåja, tillbaka till dammråttorna. Vi hörs!

Mia säger:
men inte precis nu, sen vet jag inte om det är så peppigt att gå

Mia säger:
just nu

Mia säger:
denna sekund

Lucy säger:
jooo

Mia säger:
men jag vill äta förs och klä på mig

Mia säger:
och vakna lite

Lucy säger:
nej du måste gå naken hungrig och sovandes ner på stan

Mia säger:
va?!

Mia säger:
du är ond

Lucy säger:
man blir som man umgås

Sen blev Mia less på mig och gick och gjorde nåt annat. Jag är ett socialt missanpassat miffo, hej hej!